LONG TIME NO SEE

Hola bloggen, dålig uppdatering gånger tusen jag vet men jag tänker att det bättre att skriva när jag har någonting att säga än att bara skriva för att. Så vad har hänt i mitt liv under de här dagarna offline.
 
Jag har blivit våldgästad av några grabbar som ville bada, tränat fotboll, varit med fina klassisar och myst hemma hos Sparris, haft lata dagar vid poolen, blivit skjutsad på moppe i världens fulaste hjälm, fikat med en vän, haft kvalitetstid med familjen, spelat kort och amerikansk fotboll med grabbarna grus, ätit pizza md mina babes och sist men inte minst varit på Ambassaden och äntligen FIXAT MITT VISUM!!

Som ni hör så har det varit ett par himla bra dagar och det känns så skönt att äntligen vara klar med visumet. Fick sms idag om att det nu är påväg med posten. Om det är några andra utbytisar som läser det här tänk på att vara ute i god tid när ni fixar erat visum! Jag tänkte att det löser sig nog sen och fick panik där i början av juni när jag skulle boka tid och närmsta lediga var den 25 juli! Dock så löste det sig ändå då folk avbokade och jag kunde ta deras tider men det var några jobbiga dagar när jag trodde att jag inte skulle hinna få det i tid. 
 
Att fixa visumet och boka tid är ens egna ansvar iallafall om man åker med EF och om man inte fixar det i tid och man är tvungen att skjuta upp sitt avrese datum pga det så kan man bli tvungen att betala en ny flygbiljett själv(det ingår annars i EF:s program avgift). Så se till att vara ute i god tid, följ gärna med på det gemensamma besöket som EF anordnar då så bokar de tid och du har samtidigt lite människor att prata medan du väntar.
 
Själva besöket i sig var inte speciellt svårt eller jobbigt och gick ganska snabbt faktiskt. Var där kvart i 8 och var klar runt halv 10. Först gick jag igenom en säkerhets kontroll där man fick lämna ifrån sig alla elektroniska saker för att sedan sitta i ett väntrum och där blev jag uppropad x-antal gånger och fick lämna in mina papper, göra fingeravtryck och till sist en intervju. Intervjun var ett skämt och inte alls svår det lät ungefär såhär.
 
Hi where in the United states are you going?
Kansas.
Have you talked to your host family yet?
Yes.
Do they seem nice?
Yes.
What are your plans after your exchange year?
To continue to study here in Sweden.
Okay your visa has been approved, have a nice day.
 
Svårare än så var det inte så det är verkligen ingenting att oroa sig för.
 
Annars då... Nedräknaren står på 17 dagar nu och det känns så sjukt surrealistiskt. På onsdag åker jag på fotbollscup i Umeå i fem dagar och innan dess så ska jag hinna träffa massa människor som jag ska säga hej då till och som jag inte kommer träffa förrän om ett år. Mitt första hej då är imorgon och det känns så himla tungt. Dock får man väl tänka att detta inte är hej då utan bara ett vi ses.
 
Men det tar vi imorgon för ikväll står det fest med mina underbara brudarna på schemat och då kan man ju faktiskt inte vara ledsen! Hoppas ni har en jättebra kväll så hörs vi förhoppningsvis imorgon pussssss!
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0