Hejhej! Har haft en jättemysig lördag och ville bara slänga iväg ett snabbt inlägg för att berätta att jag nyss skypat med värdfamiljen. Hela min familj var med framför datorn och det kändes jätteroligt att äntligen få träffa de "ansikte mot ansikte" (jag har bara skypat med dottern Laura innan) Alla var med förutom den äldsta sonen som är kvar på college. Vi pratade i nästan en och en halv timme om allt möjligt från hur skolan var till var vi ska resa någonstans i USA under mitt år. De verkar verkligen vara världens gulligaste familj och jag känner mig så lyckligt lottad som hamnat just hos dem. Som Laura sa när vi skypade så känns det redan som om vi känner varandra och jag vill bara åka nu, gaaaah 40 dagar kvar!! :)

 

Update: Laura berättade för mig nyss att de köpt biljetter så hon och jag ska gå och se ett av mina favoritband mumford and sons den 20 september.... Världens. Bästa. Värdfamilj.

 

 

 

Alldeles nyss kom min pappa in på mitt rum och sa att jag hade fått ett brev från EF. Jag slet upp kuvertet och gissa vad det var för något??! Mina flygbiljetter!!! Jag blev så glad men samtidigt så himla nervös för nu känns det hela så sjukt verkligt helt plötsligt. Som jag inte förrän nu insett att jag faktiskt åker om 43 dagar!

Så jag tänkte att detta var det prefekta tillfället att berätta hur det hela började som en liten presentation till mitt utbytes år. 

 

Jag har velat åka som utbytesstudent i hela mitt liv. Det har varit som en tradition i min mammas familj där alla syskonen vid något tillfälle varit utbytesstudenter i USA och mamma som fortfarande idag har kontakt med både hennes värdfamilj och vänner blev min inspiration. Jag kunde aldrig få nog när jag var liten och tvingade henne berätta om och om igen om hennes år i förenta staterna. Hon visade mig bilder och lät mig pröva på hennes graduation hat och från den stunden framåt var jag fast. Jag har pratat om det i evigheter men det var inte förrän på sommarlovet förra året som jag insåg att nu var det dags, att jag inte längre bara kunde prata om det utan var tvungen att ta tag i saken på allvar.

 

Så jag ringde EF ( samma organisation som mamma åkte med för trettio år sedan) och fick hemskickat vad som kändes som tusen olika broschyrer. Efter jag läst de så pratade jag med mamma och pappa om att åka, jag tror inte att de trodde jag var seriös från början utan att det bara var snack som tidigare. Men så vips satt vi på en intervju hos EF och samma vecka fick jag veta att jag blivit accepterad till programmet och på den vägen har det gått.

 

Den 17 mars fick jag ett samtal från EF. Först så trodde jag det handlade om försäkringsfrågor men sen fick jag reda på att jag redan hade fått min placering. Känslan när de ringde var obeskrivlig tror aldrig att jag blivit så glad. Jag hade hamnat i delstaten Kansas, precis i hjärtat av USA. Familjen består av en värdmamma och en värdpappa, en storebror född 92(som dock inte bor hemma utan går på college), en värdsyster som är född 95 och en lillebror född 99. De bor i en liten stad vid namn Leawood som ligger ca 20 minuter utanför storstaden Kansas City på gränsen mellan Kansas och Missouri.

 

Min skola heter Blue Valley North High School. Det är en realtivt stor skola med 1600 elever och det känns som ett typiskt amerikanskt high school med ett amerikanskt fotbollslag, cheerleaders och en riktigt bra skolanda.

Allt känns nästan för bra för att vara sant och jag kan inte vänta tills jag får vara där och uppleva allt!